Milstolpe i livet.
Bokstavligt talat.
I våras lovade jag mig själv att jag skulle springa 10k innan sommaren var slut.
Insåg igår att sommaren snart ÄR slut o ingen mil är avverkad.
Så igår kväll bestämde jag mig.
"Imorgon startar jag dagen med att löpa en mil!"
O så blev det oxå.
Klockan ringde 05:15.
Klädde på mig, tryckte i mig lite jordnötssmör o gjorde mig redo för mitt livs längsta löprunda.
Men jag klarade det.
Utan några större problem.
Visst. Jag sprang långt ifrån snabbt men jag klarade det.
O det var det viktigaste idag.
Tiden blir en senare utmaning.
Nu vet jag att jag klarar av att springa milen, både fysiskt o mentalt.
O det, mina vänner, är underbar känsla!
